Igår var jag grävling hela dagen. Nu är rabatten till höger om huset äntligen klar. Alla förståsigpåare ska nog sluta och läsa här. För denna sammansättning av växter är i allra högsta grad amatörmässigt gjord. Jag har helt enkelt utgått från växternas höjd – placerat småvuxna längst fram i ledet och långskånkarna där bak mot husväggen. Färgskalan kommer att gå i vitt, svart och lila. Någonstans har jag hört att växter med silverfärgade blad är extra tåliga och klarar placering i full sol. Det har jag tagit med i valet av växter.
För att minnet ska avlastas, har jag plitat ned alla växter på en enkel karta. Kan vara bra när jag är 90 år och vinglar runt i trädgården och tror att jag har planterat ätlig lavendel när det egentligen är livsfarlig malört (läste att malört i stora mängder kan orsaka blindhet och psykiska störningar).
Mitt växtval är:
- Till våren blommar en vit stjärnmagnolia och på marken under den kommer ett 30-tal svarta tulpaner.
- I framkant väller luddigt lena lammöron ut över stenkanten, och mot den soliga sidan står tre backnejlikor med vita blommor och två stora lilafärgade lavendel.
- Under sommaren kommer stockrosorna i vitt och svart att resa sig ståtligt upp mot husgrunden. Och jag såg att i kanten har en evighets-luktärt klamrat sig fast från min ursinniga utrensning av gula kungsljus. Om jag inte minns helt fel var den översållad med lila härligt doftande blommor förra året.
- Mitt i rabatten kommer den vita malörten ‘Silver Queen’ att ta för sig, och i kanten mot cykelstället står två släktingar – japansk malört.
Säkert sitter någon aggressiv trädgårdsveteran och slår med knogarna på tangentbordet. ”Hur i helsike tror hon att de där växterna ska leva ihop, de kräver ju helt olika surhetsgrad på jorden!!!!”
Mmmm, säg det.
Tips till trädgårdsveteranen:
Säg som Stenmark:
”Dähä int lätt å förklar för dän som inge begrip”.