En säck solrosfrön och en stor påse vildfågelfröblandning har hittills gått åt. Och än är det bara början av november. Fåglarna äter oss ur huset!
Men det får väl kosta lite att ha lite liv och rörelse utanför köksfönstret. Som belöning kommer säkert våra nya vänner; gråsparvarna , blåmesarna och talgoxarna att hålla rent från mygg nästa sommar när vi ska sitta ute och grilla.
Jag satt i 50 minuter hukandes bakom en trädgårdsstol innan jag fick denna bild. Vätan sög sig in i mjukisbyxorna och armarna hade domnat så pass att jag fick stötta upp dem mot knäna, som också hade domnat så att blodstockningen i benen stack som tusen nålar nedåt vader och fotablad.
När Eric kom och frågade vad jag höll på med, var nästippen illröd för att jag hade pressat kameran så hårt mot ansiktet.
Förresten tror jag att hela ansiktet var illrött. Av ilska att han kom och satte skräck i allt fågelliv.
Men till slut satt bilden där. Jag kände det i hela kroppen samtidigt som jag kramade avtryckaren.
PSCHHHOOOO IM F-CKing MATTIAS KLUM!!! Jublade jag inombords.
Men 50 minuter. Kom igen! Klum kan sitta helt avdomnad från hjässa till tåspetsarna i veckovis i ett träd i Murmansk för att lyckas klämma en bild på en ovanlig uggla…
Men jag har faktiskt lite annat att stå i också. Tvätten, klorinskura toaletten och lägga upp ett par gardiner.
Jag misstänker att Klum inte behöver klämma in sådana aktiviteter mitt i sin foto-orgie.
Alltså: Första steget till ett uppdrag från National Geographic – Skippa gardinfållning!