Med en klump i magen åkte jag till Elgiganten i går eftermiddag. Olusten kom sig av ord-mot-ord-situationen. Elgiganten kommer mycket väl att kunna hävda att vi själva har åstadkommit skadan. Sen spelar det ju ingen roll hur högt och tydligt vi förklarar att kylskåpet bars med silkesvantar.
Men på andra sidan disken satt en mycket resonabel ung man. Han tittade på min mobilbild av skadan och erbjöd två lösningar. Antingen får vi 15% avdrag på varan och lär oss leva med bucklan. Eller så försöker de få fram en ny högerdörr från Samsung.
Jag vill gärna ha en ny högerdörr istället. Idag eller imorgon ringer Elgiganten tillbaka och berättar om dörren går att fixa fram.
Det var otroligt skönt att åka därifrån med hedern i behåll, om ni förstår hur jag menar. Alltså att slippa bli ifrågasatt med ord och miner. Att slippa stå och ilskna till och att hela situationen urartar. Dessutom är jag mycket dålig på just det sista momentet. Eftersom jag är lätt konflikträdd.