Inte ett dugg överraskad blev jag när Mateus var den första varumärke jag snubblade över när jag passerade dörrarna till A-hallen på Formex.
Jag såg bordet som var överdådigt dukat för en sockerorgie. Här fanns söta minimuffins, tårtor och färska blommor i en svulstig dukning. Färgerna gick i petrol, lila och grått, med orangegula inslag. Som en höstig te-bjudning i Alice i Underlandet. 
Men monterns inramning funkade inte riktigt. Ljusgrått plankgolv, grå kakelvägg med zinkkrukor och papperspåsar fyllda med vårkrispiga pingstliljor. Lite mer känsla av 50-talets mjölkbutik på hörnan.
Det känns som att Mateus har brustit i att formulera konceptet för sig själva. Jag hade svårt att hitta igenkänningsgraden i produkterna. Miljön var spretigt presenterad och därför framstod var och en av Mateus vackra porslin som lite lätt malplacerad. Synd när inte helheten överträffar delarna. Men så blir det ibland.
Det dunkelt tänkta, blir det dunkelt sagda.
Den här mässan väckte de i alla fall inte mitt köpsug. Bättre lycka nästa gång.
Nu har jag pratat klart om mässan. Nästa inlägg handlar om något helt annat.
Trevlig fredagkväll!