Med darriga ben klev jag ur hyrbilen vid Apes Den högt uppe på Gibraltarklippan. Eric skulle åka lite längre på serpentinvägen för att parkera, men jag betackade mig. Jag tog kameran på axeln och informerade maken om att jag hellre blev attackerad av en flock turisthatande makaker än tillbringade en sekund till i hyrbilen, som slickade bergsväggen på den dryga två meter breda vägen. Visst, ibland var det halvmeterhög mur, men på sina ställen bara några vitmålade stenar mellan oss och bråddjupet.
Efter att fascinerat ha kollat in de helvilda aporna och deras idé om hur man underhåller sig på bästa sätt (nämligen att som en fotbollshuligan av värsta sorten hoppa jämfota upp och ned på taket på en sprillans ny tyskskyltad BMW, samtidigt som man försöker bita antingen antennen i bitar, sin apkompis, eller en för närgången turist). Ja det var verkligen inte långt ifrån en derbymatch på Friends Arena.
Ja, efter denna lätt omskakande upplevelse var det gott att styra kosan mot Marbellas historiska kvarter och avnjuta vällagade tapas, god spansk ost och kall Cava.