Foto: Norrgavel
Sänglinnen har minst nio liv.
Oavsett om sänglinnet är blankslitet så åker det alltid med ett varv till i tvättkarusellen. Det bara blir så. Man kanske tänker att man ska sortera ut. Men det blir liksom aldrig av.
Jag har insett värdet av att satsa på god kvalitet när det gäller textilier som man har närmast huden, ungefär 2500 timmar om året. Därför finns i vårt hem inga bågnande linneskåp, utan vi köper en bra uppsättning sänglinne, som vi sliter på i åratal.
Naturligtvis finns det tillfällen när lite mer prisvärda sängkläder bör användas. Jag kommer osökt att tänka på några situationer då man gärna hade kunnat haft lite billigare textilier:
1. De lakan som sonen annekterade till sin student-toga-fest.
2. De lakan som skjuts fast med spikpistol i dörröppningar när rummen ska bredspacklas och slipas.
3. De sängkläder som följde med ena sonen till ett tvåstjärnigt boende på Kos och den andra sonen på tågluffen.
4. De örngott som rivs i bitar för att ha till att putsa skor.
5. De lakan som man släpar undan en död skabbräv i.
Ja, ni förstår poängen. Kort sagt, det finns verkligen tillfällen då man önskar att sängkläderna aldrig mer återvänder in i hemmet.
Jag ser nu i linneförrådet att det ser väldigt tunt ut. Om vi får oväntade nattgäster hos oss, får de antingen knoppa under gamla nummer av Sörmlands Nyheter, eller i ett lakan med spikpistol-hål i.
Jag ska göra en djupdykning ned i sängen och blogga om dess finaste eller smartaste kläder.